Det hälsobringande vattnet
Behandlingar av sjukdomar och andra besvär genom bad kallas för balneoterapi, och har mycket gamla rötter. Troligen har det utövats sedan förhistorisk tid, över hela världen.
Det är framför allt varma källor, och källor med högt mineralinnehåll i vattnet, som har lockat människor. Detta har varit extra vanligt i Europa som helhet, samt i Japan. På ön Shikoku finns badhuset Dogo Onsen, där vattnet kommer från varma, mineralrika källor. Källorna nämns redan i en skrift från år 759. Det går även att övernatta på badhuset, som har ett rum reserverat för kejsarfamiljen. Badhuset stod modell för det badhus för andar och andra övernaturliga väsen där huvudpersonen i filmen Spirited Away börjar arbeta, för att rädda sina föräldrar efter att de förvandlats till grisar.
Orten Spa
Numera kallas hälsobringande bad ofta för spa i Europa. Detta ord kommer från den belgiska orten Spa, där det finns flera järnhaltiga, kalla källor. Dessa källor användes till balneoterapi, men vattnet dracks även som ett botemedel mot sjukdomar. När en liknande källa upptäcktes i Yorkshire i England på 1500-talet, grävde upptäckaren William Slingsby en brunn för att kunna ta betalt för vattnet. Kring källan, som Slingsby kallade ”the English Spa”, växte kurorten Harrogate fram. Det är med andra ord Slingsbys förtjänst att spa idag kan betyda kurort eller kuranläggning.
I Sverige blev kurorterna riktigt populära på 1800-talet. Redan på 1600-talet grundades den första kurorten, Medevi brunn utanför Motala. På denna plats finns en s.k. surbrunn, en brunn med kolsyrehaltigt, järnrikt vatten. En del av de gamla surbrunnarna, som Ramlösa och Porla, används idag till mineralvatten. Fram till första världskriget var många kurorter en sorts semesteranläggningar för societeten, med både hälsofrämjande behandlingar och olika typer av nöjesliv. De var dock inte enbart tillhåll för de bättre bemedlade, även om det mesta av utbudet vände sig till dessa samhällsgrupper.
Varken Ramlösa eller andra kurorter i landet var enbart till för de rika; även mindre bemedlade sjuka kunde söka sig hit. Karl XIV Johan hade väl kvar lite revolutionspatos, eftersom han 1826 donerade pengar till ett sjukhus för fattiga, en byggnad som alltjämt står i brunnsparkens östra kant. Allmogen hade dock att stiga upp i arla morgonstund för att dricka brunn; de skulle ha lämnat arenan när societeten senare på dagen intog densamma.